Som väntat startade inte motorn i fredags. Det skulle helt enkelt varit för lätt... och episka projekt ska som sagt inte vara alltför lätta. Nu hade vi visserligen inte bytt tändstift och kablar, så det är långt ifrån ett definitivt besked om motorns kvalitet. Skulle den ändå inte starta, så har vi snart en verkstadshandbok och en mailadress på Marna kvar att utnyttja. Två livlinor kvar alltså...
Angående skrovets läckor, så läste jag ett betryggande inlägg på träbåtsakuten: Ettan går att smeta in i sprickor även när båten är blöt och håller på att sjunka. Den fäster även på blöta ytor alltså... Värt att ta med på jungfrufärden!
Jag tänkte avsluta med en dikt för alla er sealovers out there:
Jag tog en spann med fenderglans
på Bruna Pärlans matta däck,
men ändå fanns det ingen chans
för alla fläckar att gå väck.
/Er röst i mörkret, Bårne Lädermann
Bårne, du ger mig alltid en tår i ögat när jag läser dina inlägg...
SvaraRadera